Om makt

Torsdag 20 oktober träffades vi i basgruppen på min förskola och diskuterade dels konstens roll i ateljén, dels atelieristans roll. Det utmynnade bl.a i en diskussion om makt. Antingen vi vill eller inte, antingen vi vet om det eller inte, så har vi en väldig makt över barnen vi jobbar med. Hur använder vi oss av denna makt?
 Frågan kom upp, om jag minns rätt, när vi diskuterade ett av konstverken på Konstbiennalen. Nämligen det, som var gjort av fångar på ett fängelse. Hur såg maktförhållandet ut mellan konstnären och  fångarna? Vem var egentligen konstnären, med tanke på vem som utfört det praktiska arbetet med verken, och vem tillhör konstverken? Denna diskussion väckte tanken på vilken makt vi har över barnen på förskolan. Det kan vara skrämmande att tänka på. Särskilt när man arbetar med de allra minsta barnen, som inte kan uttrycka sig verbalt ännu. Som jag måste läsa av och tolka, för att kunna planera verksamheten "utifrån barnens intressen". Det är ett väldigt ansvar, som jag delar med mina kollegor. Det är både krävande och stimulerande. Hur kan vi med dokumentationens hjälp visa att vi utgår från barnen, när vi planerar vårt arbete?
Vi diskuterade också begreppet "fritt skapande". Genom hela mitt yrkesliv har jag haft det som en viktig princip att barnen ska få skapa fritt. Inga mallar och inget färdigt material, såsom färdiga ögon eller dylikt,  har jag velat presentera barnen. (Sen har jag ju inte arbetat ensam, det har funnits andra pedagoger, som tyckt och gjort annorlunda, så det har inte alltid blivit som jag velat.) Men samtidigt har jag brottats med frågan om vad det egentligen innebär att skapa fritt? När och hur är det OK att gå in i barnens skapandeprocess och visa ny/annan teknik eller annat material ? Stör jag? Styr jag? Eller visar jag respekt för deras rätt att lära sig, att utvecklas, att ta steg framåt, genom att dela med mig av materialkunskap? Det finns olika sätt att göra det på. Om jag går in med respekt, med hörstyrkan på högsta volym, så att jag inte tar över utan bara lägger till...Då tänker jag att det är både riktigt och viktigt att "lägga sig i".