Vad har terminen med basgruppen gett mig?
Hur mycket som helst. Det är där jag har formulerat och diskuterat de nya kunskaper jag fått via litteraturen och via föreläsningarna. Vi har diskuterat olika problemställningar från våra arbetsplatser. Vi har ställt frågor till varann och vänt och vridit på svaren. Och på en massa annat. Vi har provat materialen i ateljén och vi har skrattat och nästan gråtit. Vi har så väldigt olika erfarenheter och olika ingångspunkter. Vi har olika sätt och olika tankar. Och det visar sig, att vi kompletterar varann och att vi har hur mycket som helst gemensamt.
I denna grupp har jag växt och förändrats under hösten. Jag märker det i mitt arbete. Att jag ser på barnen med nya ögon. Jag har alltid lyssnat på barnen och tagit dem på allvar. Men den långa erfarenhet jag ha,r har också inneburit, att jag har lagt en mall på barnen, omedvetet, och på något sätt utgått från mallen; i stället för att utgå från just det barn, jag har framför mig. Så att när barnen utforskat material eller miljön, så har jag inom mig haft föreställningar om, hur detta utforskande borde se ut. Och visst har jag blivit lite besviken, när verkligheten inte motsvarat mina förväntningar. Jag har förstås många gånger skrattat åt denna verklighetskrock, men jag har ändå haft svårt att göra annorlunda. För mig handlar det nu om, att ta ett större ansvar för att material och miljöer är väl genomtänkta och förberedda för de minsta barnens utforskande och prövande. Att ge tydliga ramar och noga fundera över, VAD det är som jag bjuder in barnen till. Vad säger materialet och miljön till barnen? Jag har pratat om och diskuterat detta förr. Men det är under våra basgruppsdiskussioner som jag har tagit ett språng och fått en ny förståelse för, vad det betyder i praktiken.
Vi har också diskuterat vad "respekt för materialen" betyder, när man arbetar med småbarn. Hur stämmer det överens med de yngsta barnens livsuppgift, som oftast är, att tömma ut och plocka i, tömma ut och bära med sig....Och släppa det man har i händerna, när man får syn på något nytt intressant, som kan hällas ut och bäras iväg...Hur rimmar det med våra deviser att "den saken bor här" och de andra sakerna har en annan plats, där de hör hemma. Ska vi hindra småbarnen? Ska vi stoppa stöket? Eller ska vi fatta, att barnen är i full färd med att erövra sin omvärld, att de måste få prova de saker, de möter på sin väg samt att det är ett utforskande som pågår?
Respekten för materialet lär vi barnen genom att vi pedagoger ser till, att allting kommer tillbaka till sin plats. Tillsammans med barnen men också utan barnens hjälp. Det är vårt ansvar, att se till att barnen allt eftersom upptäcker det finurliga i, att de alltid vet, var sakerna finns och att de själva kan bidra till denna ordning. Det är en process och den ska vara lustfylld, liksom allt lärande. Genom att vi ger barnen positiva utmaningar och visar dem förtroende, kommer vi att ha dem med oss på den resan.
De tankar och diskussioner jag skrivit om nu, leder vidare till eller kan härledas ur diskussionerna om makt, som jag tagit upp tidigare i bloggen.
Det är stora frågor vi haft uppe och bearbetat i basgrupp 5.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar