Jag tycker om den rubriken. Den uttrycker så bra, hur jag önskar att förskolan ska kännas för barnen. Och hur de ska uppleva ateljén. Materialet i ateljén, ja hela miljön där, ska förföra barnen. Det ska vara lockande och inbjudande. Det ska vara överskådligt och passa till barnens ålder. Med det senaste menar jag att 1-åringarna behöver andra utmaningar än de äldre barnen. Efterhand som de små barnen provar på och behärskar de olika materialen, lägger vi till och utmanar dem vidare. Så att de får möjlighet att ta till sig "materialens ABC". Så att de får chans att utveckla många språk. Rika material i en rik miljö. Material som går att använda på flera sätt. Som tillåter fantasin att flöda och skapande tankar.
Atelieristans roll. En så viktig roll. Att hjälpa och stödja barnen i att bibehålla och utveckla de många språken. Det kräver intresse, kunskaper och hörstyrka. Att kunna samarbeta med övriga pedagoger, så att man vet vilka processer som är på gång.
Att kunna inspirera och utmana och uppmuntra. Både barn och pedagoger att skapa. Att våga skapa, att våga släppa taget och flyta med. Såsom vi blev inspirerade att flyta med, i den lerövning, vi hade på kursen i torsdags. En så enkel och ändå avancerad övning. Det var en härlig känsla att ,ja, just släppa taget och låta lera och musik vara det enda som fanns, för en stund. Jag önskar att det är en sån känsla barnen har, när de är helt fokuserade på den aktivitet, de håller på med. Antingen det är lera, måla, klistra, utforska löv, eller vad det kan vara.
Här kommer jag in på makt-aspekten igen. När jag tänker på vilka material vi erbjuder barnen. Det behövs kunskap för att kunna erbjuda bra material och aktiviteter. Som pedagog kan jag välja, om jag vill skaffa mig den kunskapen eller inte. Barnen kan inte välja. Jag som pedagog väljer också hur jag låter barnen utforska materialen, ja, utforska och erövra omvärlden. Vilken makt har barnen?
De kan ha någon makt över sina liv, om de får samspela i små grupper av barn, med engagerade, lyssnade pedagoger. Om de får vistas i en strukturerad och tydlig miljö. En tillåtande och inbjudande miljö. En miljö som hjälper barnen att förstå och erövra världen. Detta gäller i ateljén, såväl som i övriga förskolan.
Dokumentationen i ateljén är viktig för barnen, som inspiratör och som möjlighet till tillbakablick och som grund för att gå vidare. Viktig även för atelierista och för övriga pedagoger. Utifrån dokumentationen kan atelieristan och övriga pedagoger se det, som kanske inte var så uppenbart eller som man inte hann med, att notera under själva görandet. Man kan upptäcka både barn och händelser, som man inte såg då. Genom diskussionen kring dokumentationen både mellan pedagogerna och mellan barn/pedagog, kommer tankar om, hur processen kan utvecklas vidare. Dokumentationen ger också barnen en möjlighet att se sin historia: så gjorde jag då, så här gör jag nu!
För de minsta barnen är dokumentationen en hjälp att minnas, en mötesplats och tillsammans med pedagogen eller fiffiga kompisar ett sätt att få satt ord på det man varit med om. Vi minns tillsammans och samtalar om vad bilderna visar. Och sen kan vi gå tillbaka och göra likadant igen eller fortsätta med nya utmaningar.
Dokumentationen ska vara som "en andra hud" i ateljén och i övriga förskolan. Den ska vara levande och den ska vara tydlig och strukturerad.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar