...och prova igen.

Runt lerbordet sitter denna gång två av barnen från förra gången, 1 och 2 och ett barn som varit med vid leran några gånger, 3, och som brukar vara aktiv i sitt klottrande med materialet.Samt ett barn som varit med flera gånger och som inte tycker om att bli kladdig, 4. Pinnar som vi hittat ute samt barkbitar i olika storlek, var det som bjöds på förutom leran. Pinnar är alltid populära, alla barnen tar de pinnar de når och stoppar dem i sin lerklump.
4 stoppar även sina barkbitar i leran; sen är han klar! Under resten av tiden nöjer han sig med att titta på sina kompisar.
3 jobbar med båda händerna, tar loss lera o sätter tillbaka bitarna igen. Drar  med fingrarna ut lera på bordet. Rullar småbitar till "maskar"( hon benämner dem inte som maskar och det gör inte jag heller). Hon gör hål i leran med pinnen och bryter barken i små bitar, som hon trycker in i leran. 3 är aktiv hela stunden och koncentrerad på det hon gör.
1, som första gången använde barkbitarna som verktyg och undvek att röra leran, använder idag mest pinnen. Hon stoppar in den djupt i lerklumpen och drar ut den, tittar på leran som fastnat på den och försöker skrapa bort leran mot bordet. Flera gånger gör hon om detta. Flera gånger slår hon kompisen bredvid lätt på  huvudet med lerpinnen. Inte hårt, kompisen,2, ser mest förvånad ut.
2 använde fingrarna och barkbitar för att bearbeta leran första gången. Idag använder hon både fingrar och bark och pinne. Gör många hål med pinnen, Får loss små  lerbitar med hjälp av barken. Trycker ut de små lerbitarna med handen. Bortsett från när hon får grannens lerpinne i håret är 2 koncentrerad på sitt görande tills 1 och 4 vill gå ifrån. Det smittar och strax är aktiviteten avslutad. 10 minuter tog det.
Barnen är mellan 1 1/2 och 2 år.
Vi ska erbjuda barnen andra typer av lera också. Det finns sorter som inte är så kladdiga. Det är säkert fler barn som blir nyfikna på att känna på lera, om de ser att man inte blir kladdig av den.