Om makt

Torsdag 20 oktober träffades vi i basgruppen på min förskola och diskuterade dels konstens roll i ateljén, dels atelieristans roll. Det utmynnade bl.a i en diskussion om makt. Antingen vi vill eller inte, antingen vi vet om det eller inte, så har vi en väldig makt över barnen vi jobbar med. Hur använder vi oss av denna makt?
 Frågan kom upp, om jag minns rätt, när vi diskuterade ett av konstverken på Konstbiennalen. Nämligen det, som var gjort av fångar på ett fängelse. Hur såg maktförhållandet ut mellan konstnären och  fångarna? Vem var egentligen konstnären, med tanke på vem som utfört det praktiska arbetet med verken, och vem tillhör konstverken? Denna diskussion väckte tanken på vilken makt vi har över barnen på förskolan. Det kan vara skrämmande att tänka på. Särskilt när man arbetar med de allra minsta barnen, som inte kan uttrycka sig verbalt ännu. Som jag måste läsa av och tolka, för att kunna planera verksamheten "utifrån barnens intressen". Det är ett väldigt ansvar, som jag delar med mina kollegor. Det är både krävande och stimulerande. Hur kan vi med dokumentationens hjälp visa att vi utgår från barnen, när vi planerar vårt arbete?
Vi diskuterade också begreppet "fritt skapande". Genom hela mitt yrkesliv har jag haft det som en viktig princip att barnen ska få skapa fritt. Inga mallar och inget färdigt material, såsom färdiga ögon eller dylikt,  har jag velat presentera barnen. (Sen har jag ju inte arbetat ensam, det har funnits andra pedagoger, som tyckt och gjort annorlunda, så det har inte alltid blivit som jag velat.) Men samtidigt har jag brottats med frågan om vad det egentligen innebär att skapa fritt? När och hur är det OK att gå in i barnens skapandeprocess och visa ny/annan teknik eller annat material ? Stör jag? Styr jag? Eller visar jag respekt för deras rätt att lära sig, att utvecklas, att ta steg framåt, genom att dela med mig av materialkunskap? Det finns olika sätt att göra det på. Om jag går in med respekt, med hörstyrkan på högsta volym, så att jag inte tar över utan bara lägger till...Då tänker jag att det är både riktigt och viktigt att "lägga sig i".

Konst

Besöket på konstbiennalen blev givande. Det var en väldigt speciell utställning i Konsthallen. Och det var väldigt speciellt att få till uppgift att titta på verken två och två och reflektera tillsammans utifrån givna frågor. Det gjorde att jag stannade till och funderade och upplevde på ett helt annat sätt, än om jag bara gått runt och tittat själv. Kul.

Atelierista

Tankar efter Tarjas kompendium och föreläsnining. Efter Stina Braxells besök och kvällen i ateljén i Sotenäs. Det är mycket att fundera på.
Jag tänker att ateljén ska vara en del av den övriga verksamheten på förskolan. Det som avdelningarna fokuserar på, ska lyftas fram och arbetas vidare på i ateljén. Det kan förstås också vara tvärtom, att atelieristan föreslår ett projekt eller en uppgift för barnen. Eller lyfter fram något som barnen speciellt intresserat sig för, och sen hakar man på det på avdelningarna. Det kanske bara blir en grupp barn som blir engagerade, men det kan också smitta av sig på fler eller alla barn. Så att alla blir del av projektet. Antingen det initierats från ateljén eller från övrig personal eller från barnen.
Som atelierista bör man på något vis vara delaktig i de reflektioner och det planeringsarbete som avdelningarna bedriver. Om man servar alla avdelningar, måste man lösa det, så att man även tar del av allas planering. Man får inte hänga som en lös tråd och fladdra för sig själv. Utan en del av den röda tråd, som finns på förskolan, bör man vara. Och finns det olika röda trådar på förskolan, får man haka på dem. Eller om avdelningarna hakar på den tråd som atelieristan tar upp. För barnen ska tråden vara hel. För atelieristan kan det bli många trådar att nysta i. Så tänker jag..
Atelieristan måste planera sin verksamhet i överensstämmelse med avdelningarna. Men det måste också vara motsatt - att avdelningarna ska involvera atelieristan i sina tankar. Och att de ska ta del av varandras reflektioner kring barnen och kring projekten. Och reflektioner kring varandras verksamheter och aktiviteter och barnens lärande. Dokumentationen är a och o här.
Det är en komplex och säkert svår roll att vara atelierista för många avdelningar.
Att arbeta på en avdelning och som atelierista  ansvara för (mini-)ateljén där, blir en annan grej. Både lättare och svårare. Då är man delaktig och ansvarig för avdelningen, verksamheten, barnen, föräldrakontakten, ja, allt... Plus att man har ett säskilt ansvar för ateljén. Det är kanske lättare att planera in ateljén i verksamheten och i projekten/aktiviteterna, när man känner alla barnen väl och är en i arbetslaget.
Samtidigt ger det mindre/väldigt lite tid att fokusera på ateljén, därför att du har ansvar för så mycket annat också. När och hur hinner du då planera för och ställa i ordning en inspirerande och utmanande miljö i ateljén? Och hur mycket kan du arbeta med barnen i ateljén under de förhållanden?

Privat bild

Fortsättning följer.

Prova på

Aktiviteter i ateljén 29/9-11

Alla foton är mina privata.

Resultatet av kvällens aktiviteter, då jag provade olika material i ateljén. Jag målade med flera olika akrylfärger, med vanlig flaskfärg, men även blandad med lim, för att den ska  bli mer tjockflytande. Akvarellkritor provade jag också, jag använde glitter och fjädrar och fyllde snart duken.

Glitter är ger glans åt tavlan.

Akrylfärg finns i olika förpackningar.

Vanlig flaskfärg får en helt annan konsistens, när den blandas med lim.

Guld-akrylfärg, mycket tjockare konsistens än de andra kulörerna.

Charmotte-lera, mjuk och lättformad, jag kände på brun och grå.

Aluminiumfolie, ett nytt material för mig. Nytt i ateljén, i alla fall