Jag ska ha 4 barn vid lerbordet idag. Barnen är 1 1/2 - 2 år gamla. Av de fyra har ett barn, C., varit med en gång förut. För de andra tre är leran ett helt nytt material. Jag delar leran i 4 bitar och lägger en bit framför varje barn. Jag lägger också några barkbitar bredvid lerbitarna. Jag har märkt att för en del barn behövs det ett "verktyg" för att våga angripa leran, som tydligen för en del inte har ett särskilt inbjudande utseende. Jag ser hur barnen tittar på mina händer, som är väldigt leriga efter att jag delat ut leran.
Endast det barn, som provat lera förr, sätter genast händerna i leran och drar isär sin bit. De andra börjar med var sin barkbit. A smakar på sin barkbit, tittar på leran och känner på den med ett finger. Så börjar A att utforska sin lera, med ett finger i taget. Hon drar lera med fingret ned på bordet och gör spår av leran där. Hon är väldigt fokuserad på sitt görande med leran och använder inte barkbiten mycket alls. Bara en gång drar hon av lite lera på den. A är helt upptagen av det hon håller på med tills grannen på hennes höger sida, B., ger henne en barkbit.
B har knappast rört sin leran. Hon trycker barkbiten i leran och drar upp den igen och tittar på den. Detta gör hon några gånger. Hon tittar mycket på A och hennes görande. Sen ger hon då A en barkbit. A ger tillbaka den men får den genast i retur.
På andra sidan A sitter C. Hon drar bitar av leran. Hon smetar ut lera på bordet. Hon bygger med barkbitar ovanpå leran. Efter en bra stund, samtidigt som B delar ut bark, börjar hon kasta lerbitar till de närmaste grannarna. De ger leran tillbaka till henne och snart har hon deras lera också. De fortsätter en stund att byta lera med varandra.
D har använt barken att känna på leran med. Hon stoppar ett finger i leran och smakar på den. Det gör hon några gånger. Hon trycker lite på leran med handen, men mest använder hon barken. Hon lägger barkbiten på lerklumpen och trycker fast den och tar sen loss den igen. Upprepade gånger.
Ca 10 minuter varade koncentrationen på själva lerandet. Sedan tog bytandet över och alla fyra tog emot och gav bort omväxlande bark och lera. Efter en stund upptäcker D sina kladdiga fingrar och visar att hon vill tvätta sig. Det smittar av sig på de tre andra och aktiviteten slutar här.
Reflektion: Lera är ett ovant material för barnen. För många små barn bär det emot att kladda ned sig. Det märks när vi är ute och när vi målar och vid maten. För de barnen behövs det många möten med lera för att våga ta i den. en del kommer inte dithän medan de är hos oss. Därför har jag lagt till barken, som vi har gott om på avdelningen. Även om barnen kanske bara rör leran via barkbitar , så får de i alla fall ett begrepp om vad lera är och hur den fungerar. Ev glömmer de sin rädsla att bli smutsig när de kommer igång med "verktyget" i leran. Jag tänker fortsätta servera leran på detta sätt för de här barnen. Kanske ska vi ta med mer naturmaterial, pinnar t.ex nästa gång.
Jag har märkt att det är viktigt hur jag sätter ihop den grupp som ska utforska ett material. Det är bra att ha någon som inte är rädd att prova, för att locka de mer skeptiska. Det är också bra att ha med någon som provat materialet förr, likaledes för att inspirera de andra.
 |
| Privata foton |
